Lyssna till tystnaden

Lyssna till tystnaden

det är en saga utan ord,

en saga för dig och mig att leva.

Vandra i skogen en solig vinterdag.

Stanna upp och var stilla,

njut av det snötäckta landskapet

och var närvarande.

Gå barfota på stigen en

vacker sommardag.

Känn den varma jorden

under fötterna, lyssna

till fåglarnas sång,

njut av grönskan och du

öppnar upp ditt hjärta och blir

ett med allting omkring dig.

En del människor jagar tiden,

tror sig ha funnit hjärtats väg

men går ovetande därifrån.

Jagar efter lyckorus för att sedan

falla och fortsätta så hela livet

om ingen vändpunkt för dem till klarhet.

Var stilla och du skall förstå.

Var uppmärksam och du skall

hitta tillbaka till dig själv.

Lyssna till tystnaden,

sagan utan ord som får dig

att leva nära Gud.....

                 SKAMMEN

Han rev ner alla gränser på ett enda ögonblick,

länkade fast mig vid skammen.

En smärta och förvirring större än något annat

var straffet för mina "synder".

Jag var så ful och äcklig att han ödelade mig.

För alltid.

Jag förtjänade inte kärlek, blev kastad ut till

hatet och likgiltigheten...försvann.

Gud, vad jag fylldes med skam.

Först fick jag en chock.

Sedan blev det en vana.

Jag var inte en människa längre, utan hans ägodel.

Själen kunde fly, förtränga, men kroppen blev

vad han gjorde den till och minns allt.

När jag var liten kände jag bara detta,

jag trodde det skulle vara så.

Men jag blev stor och fick se en annan verklighet.

Då växte skammen.

Jag var ensam i en värld ingen annan kände till.

Fångad mellan flicka och kvinna.

En icke-människa.

Skulle någon tro mig om jag berättade om min värld?

Jag blev trogen tystnaden, men prövade att

finna en annan väg.

Prövade att berätta, men hade inga ord.

Jag var verkligen annorlunda.

Då växte skammen.

Jag bor inte längre tillsammans med honom

men såren han gav mig är där.

Skammen hindrar mig att se mig i spegeln,

känner mig smutsig, äcklig och ful.

Blir aldrig ren.

Kravet om att täcka alla andras behov

sitter fast i mig.

Mina egna försöker jag att inte tänka på,

för då kommer SKAMMEN:

"Tror du någon kan älska dig efter det du har gjort?

Tror du någon vill vara nära dig, sådan som du är?

Du önskar dig något från andra?

DIN EGOIST!!! " ropar SKAMMEN.

Jag vill ha mitt liv tillbaka!!!!!!